Sensemaking, eller meningsskapande, är processen då man skapar medvetenhet och förståelse i situationer med hög komplexitet eller osäkerhet, för att fatta beslut och agera. Det är ett kontinuerligt försök att förstå kopplingar (mellan människor, platser och händelser) för att förutse konsekvenser och agera effektivt. I vardagen använder du till exempel denna förmåga för att veta hur du ska klä dig i ostadigt aprilväder. I arbetslivet är det kanske den mest underskattade ledarförmågan. Förgrundsgestalten när det gäller sensemaking i organisationsteori var Karl E Weick. Han menade att sensemaking kännetecknas av följande:

1. Identitet och självuppfattning påverkar hur vi tar till oss information.
2. Retrospektion bidrar till meningsskapande.
3. Människor gestaltar sin omgivning; genom att berätta så organiserar vi våra tankar.
4. Meningsskapande är en social aktivitet, en kollektiv process.
5. Pågår i ett ständigt flöde.
6. Vi utgår från referenspunkter för att avgöra vilken information som är bärande.
7. Sannolik är ’good enough’.